Generellt inte till att detektera:
1. kolsyrade drycker (läskedrycker/sodavatten)
p g a att de/luftbubblorna absorberar ultraljudssignalen
2. diesel, bensin, olja och lösningsmedel rekommenderas normalt inte heller,
(ångorna/dimman påverkar sensor(piezo)elementet i spetsen på ett negativt sätt, samt att de i vissa fall också bör vara ATEX-klassade för dessa applikationer)
3. mjöl, också svårt att detektera (absorberar ljudekot, för dålig ljudreflektion)
4. Högtrycksanläggningar (med högfrekventa ljud, tryckluft eller liknande) kan också störa ut ultraljudsekot
5. I trycksatta tankar (max IP67, mäter inte under vatten)
Det bästa är en hård avkännings-, detekteringsyta som absorberar ljudet minst och reflekterar det samma bäst.
Skum och porösa material dämpar ljudet och reflektion uteblir. CO2 kan dämpa ekot helt.
Det är också lättare att detektera ett kallt objekt än ett varmt (det sistnämnda innebär kortare aktiveringsavstånd)
Turbulens eller heta föremål kan ge ett laminerat luftskikt som felaktigt återreflekterar ljudet.
Storleken spelar också roll + Formen (rund reflekterar ca 60%, jämfört mot rektangulärt 100%)
FÖRDELAR med ULTRALJUD:
Då ljudsignalen studsar lika bra på ett material oberoende av dess färg, ger ultraljudsgivaren alltid exakt uppgift om avståndet till det aktuella föremålet oavsett om föremålet är svart eller vitt, blankt eller matt. Här finner man den största fördelen med ultraljudsgivare jämfört med t ex fotoceller/optiska givare. T ex i virkeshantering, då kvistar kan störa ut fotoceller och även mot transportband och liknande applikationer inom industriell automation: robotsortering, positionering, förpackning mm.